Jag är inte den som tycker om att stå framför spisen så väldigt mycket, men ibland så går det bättre. Igår till middag åt vi pasta carbonara med ett recept från Jenny's matblogg. Superenkelt och supergott!

 

Allt du behöver är pasta, bacon och baconost och volá, en middag som är väldigt snabb att göra.

 

Vimplar till barnrummet tycker jag är sååå snyggt. Men jag har nästan bara sett de i tyg, så igår när jag var på Rusta hade de omslagspapper, 2 för 30:- så jag tänkte att jag prövar göra med det. Och jag personligen tycker att resultatet blev alldeles fantastiskt. Tyg kostar så himla mycket mera, så jag var i valet och kvalet, men den som jag gjorde igår på typ 10 minuter, duger absolut. Jag är faktiskt mer än nöjd...

 

Allt du behöver är: omslagspapper i den/de färger och möster du vill ha på dina vimplar, tejp, sax och ett snöre att hänga upp i.

Idag har jag varit ruggigt effektiv! Jag har hunnit göra två stycken inlämningar á 3 sidor var (alltså 6 sidor!), så nu har jag bara en enda kvar för denna kurs och sedan hoppas på att allt blir godkänt :-)

 

Jag har även varit ute på en långprommis med Freja såklart och dammsugit golfen som nu kommer att säljas. Det är bara utsidan kvar då, men det får Fredde göra.

Igår fick jag mig något ryck! Vi möblerade om i tre stycken rum, alltså totalbytte rubb och stubb. Vi ville ju såklart ha lilla I's sovrum nära oss (även om han kommer att sova med oss i början), där skötbord osv kommer att vara, som ligger väldigt nära vårt sovrum nu, så det blir smidigt med blöjbyten om natten också.

 

Här är då gamla pysselrummet. Blev nu ett sovrum, betydligt mysigare än när det bara var ett skrivbord och en bokhylla där i. Jag blev toknöjd!

Nu har vi innevecka i skolan igen. Men himlarns vad tiden springer iväg! Vi har redan gjort bort två dagar i skolan, och har endast två dagar kvar för denna kurs inne i skolan. Sen är det lite reflektioner som ska göras, närmare bestämt tre stycken som jag har kvar. Men de går att göra först efter vi har gjort redovisningarna som vi har imorgon och på torsdag.

 

Jag känner mig annars som en flodhäst.. Vill bara rasa i vikt och passa i mina gamla kläder just nu! Känner inte alls för allt detta.. Om bara magen kommer lite mera, så kanske det känns bättre ;) Men jag och lillkillen ska gå massor när han väl har kommit ut :-)

 

 

Det där med namn då? Jag och Fredde är rätt så säkra på vad det blir för namn.. Men det är ändå svårt! Vi får väl se vad lillkillen ser ut som sen när han är färdigbakt!

 

Igår hämtade vi hem spjälsängen, som har legat och väntat på farmor och farfars vind. Spjälsängen har väl inte förändrats så mycket i utseende under många år. Jag tycker dock det är snyggast om de två kortsidorna är "hela", det vill säga inga ribbor. Och det har inte denna. Denna spjälsäng har alltså min far haft och även Elina, så det var inte allt för många år sedan den användes faktiskt. Så den duger absolut till oss :-)

 

Det finns ju verkligen en djungel av barnvagnar! Men vi har beslutat oss för att det blir en Emmaljunga i alla fall. Jag vill gärna ha med svängbara hjul, medans Fredde vill ha fyra fasta hjul. Men det känns såååå sjukt mycket smidigare med svängbara framhjul!

 

Vi hade dock tänkt köpa begagnat, en bättre såklart. Men det finns ju knappt nå vagnar begagnade!! I alla fall inte sånna som faller mig i smaken, och om vi ska beställa en ny, måste vi göra det inom en månad för att den garanterat ska hinna komma innan lilleman tittar ut.

 

Vi är sugna på Super Nitro i färgen All Black, eller en City Cross.

 

Däremot fick jag något tvång att klippa ner dem nu då jag råkade skära sönder en. Och är EN kort, måste alla andra också vara korta. 

Korvfingrarna på bild 👍

Nu har det landat lite första kläder till lilleman i garderoben! Nu när det med all säkerhet blir en liten I, och ingen liten Astrid som kommer till oss, så vågar vi kanske handla lite mera färger. Eller ja, färger och färger. Det blir mer färg sen :-) Men det kanske syns att lillemans mamma gillar ugglor? Och newbiekläder ;-)

 

När vi kom hem igår hängde det en påse på dörren från Freddes faster med familj. De hade handlat fina, fina saker till lilleman. Han kommer bli så snygg i detta, och mysa! :)

 

Jag vet inte vart jag ska börja.. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den lycka jag känner just nu.

 

Vår läkare nere i Umeå ringde igår kring 16-tiden, efter en enorm väntan! Min mage har varit kaos, jag har knappt kunnat äta, jag har knappt kunnat sova, jag har knappt kunnat vara vaken, knappt orkat andats. Men nu. Fostervattenprovet visade inga konstigheter, och det visade även att det låg en lilleman med x- och y-kromosomer (köns).

 

Jag känner att jag äntligen kan leva igen. Efter två oerhört tuffa veckor. Men nu jäklar ska jag och lilleman växa och så ska han få komma ut när han är färdigbakad i juli! Kulan börjar då komma i alla fall :-)

 

Jag är så sjukt nervös just nu, imorgon får vi veta om lilleman har trisomi 13, 18, 21, det är vad snabbtestet vid ett fostervattensprov visar, även då könskromosomerna får vi veta.

 

Igår, den 7/3 firade jag och Fredrik ett år som förlovade. Tiden går fort, fast samtidigt känns det som om vi har varit med varandra mycket längre än så (nog för att vi har det!). Vi var en runda på stan, vilket inte alls hör till vanligheterna, och så lunchade vi på Röda lyktan.

 

Det har verkligen inte blivit många timmar med sömn, varken igårnatt eller inatt. Vi började åka mot Umeå där vid kvart i sju på morgonen, så väckarklockan var ställd på 5.30 så vi skulle hinna vakna till liv.

 

Vi var i Umeå kring halv tio och gick direkt upp till spec. mödra och anmälde att vi hade kommit. Vi behövde inte alls vänta speciellt länge (vi hade egentligen inte tid förens 10.00), hon hämtade oss kring 9.45. Läkaren där började att kolla igenom lillemans kropp, det som erbjöds sig bäst för stunden kikade vi på då. Kring 10 dök barnhjärtläkaren upp och de började gemensamt kolla igenom hjärtat. De satt och pratade läkarspråk och vi fattade ingenting. Men de sa lite snabbt att "vi kan konstatera att det inte finns ett allvarligt hjärtfel på eran bebis". Puh.... Kände jag.

 

Anita (Freddes mamma) och min pappa följde med oss till Umeå. Vi var ju beredda på allt dåligt som skulle framkomma och vi känner att vi har haft svårt att ta in alltihopa, så de skulle följa med som ett stöd för oss (vilket dem var!). När barnhjärtläkaren och läkaren hade konsulterat ihop så fick vi alla höra vad de hade kommit fram till. De hade kommit fram till att luckan mellan förmakarna i hjärtat var lite större än normalt (det ska vara öppet där under fostertiden, som sedan slås igen förklarade hon), detta kan dock fixas "lätt" (sa barnhjärtläkaren), genom att man går in genom en ven, ett blodkärl (typ) och placerar ett "paraply" för hålet (där luckan egentligen ska slås igen. Detta blir inte ens en operation!

 

Det fanns även ett litet hål mellan kamrarna (det kan finnas fler, men små små små), som faktiskt kommer att kunna växa igen innan han är färdigbakad där inne. Hon förklarade att det är som ett slags nätverk, eller en hinna som ska byggas upp mellan kamrarna och detta pågår ju fortfarande hos lilleman? Hon förklarade att detta inte är ett hjärtfel som brukar finnas hos barn med downs syndrom, det brukar vara allvarligare hjärtfel hos sånna barn. Detta hjärtfel som lilleman har, är det vanligaste av de alla, även hos människor utan någon form av spalt.

 

Spec.mödraläkaren kunde också säga att lilleman har dubbelsidig LKG-spalt och det är vi ju inne på, det har vi redan "kommit över". Men hon kunde inte se några andra avvikelser (SKÖNT!), nackskinnet är normalt, hjärnan är normal, fötter, armar, ben, händer är normala och rätt vinklade. Hon förklarade ändå som så att de brukar rekommendera par som väntar barn med dubbelsidig LKG att göra fostervattensprov, vilket vi även gjorde för att få allting svart på vitt (provsvar kommer någon gång i början på nästa vecka). Hade lilleman bara haft enkelsidig brukar de inte rekommendera fostervattensprov. Denna läkaren trodde inte alls att lilleman kommer att ha någon form av kromosomavvikelse, och det hoppas vi också verkligen på. Jag känner mig i alla fall 10 kg lättare just nu.

 

Off topic! Fredde hann dra på sig magsjuka på sjukhuset också (han började spy när vi pratade med kuratorn) och har även spytt i natt. Så nu vill jag hålla mig borta från honom! :D

Det känns skrämmande att få veta, men ändå en otrolig lättnad att äntligen få befinna sig där och få det svart på vitt, av specialister. 

Snälla, snälla ni. Be för oss idag och håll alla tummar och tår! ❤️❤️

Om 24 timmar ligger jag just nu i Umeå och har en barnhjärtläkare och läkare som kollar igenom våran lilla bebis. Nu börjar jag bli riktigt nervös och kan inte tänka på så himla mycket annat än just det... Fast jag känner mig tom, helt tom. Jag har inga förhoppningar alls att det ska gå vägen, allt är ett rent helvete.

 

Läkaren från Piteå ringde idag till mig och skulle höra så vi hade fått rätt tid och dag (imorgon klockan 10.00, som först var idag klockan 10.30), men även höra hur det var med oss och vad vi tänkte. Jag frågade om det var vanligt att man hittade hjärtfel hos barn med spalt, och tydligen var det jätteovanligt. Jag berättade för honom hur oerhört tungt det var för oss att höra det han sa i fredags, i och med att måndagen innan hade hon ju "fått till bilden på härtat så som hon ville". Då tänker man ju att allt med hjärtat faktiskt var bra, och tänkte inte en tanke till på det.

 

Som sagt var det tydligen jätteovanligt om det visade sig att det var ett hjärtfel och dubbelsidig LKG och att det då är väldigt hög risk för kromosomavvikelse. Han frågade också hur vi tänkte kring fostervattensprov, och det tänker vi göra om det visar sig att hjärtfelet faktiskt finns där.

 

 

Vi avslutade med Maxmat till lunch sen för det var vi värda 👌

En storstädning här hemma är inledd, en tvättmaskin är hängd och nästa är på rullning. Fredde har varit ute och skottat av altan. Allting för att tiden ska gå fortare och att vi inte ska behöva tänka allt för mycket. Nu är det faktiskt mars månad och jag hoppas så innerligt att mars månad blir en bra månad, jämfört med februari. Snälla, snälla, snälla. Jag vet att det är väldigt många som håller tummar och tår för oss, och det känns så fruktansvärt skönt, att ni finns där för oss.

 

Igår var vi ut till mamma och pappa på stugan, för en middag med grillat kött och potatisgratäng. Det var sjukt gott! Och det var hur skönt som helst att komma hemifrån. Var ute på en promenad med Freja innan vi åkte i det fina vädret också. Men där och då ville jag bara ge upp. Vi plumsade i snön, det bar ingenstans. Jäkla plusgrader. Men ändå är ni så fina.