Det har verkligen inte blivit många timmar med sömn, varken igårnatt eller inatt. Vi började åka mot Umeå där vid kvart i sju på morgonen, så väckarklockan var ställd på 5.30 så vi skulle hinna vakna till liv.

 

Vi var i Umeå kring halv tio och gick direkt upp till spec. mödra och anmälde att vi hade kommit. Vi behövde inte alls vänta speciellt länge (vi hade egentligen inte tid förens 10.00), hon hämtade oss kring 9.45. Läkaren där började att kolla igenom lillemans kropp, det som erbjöds sig bäst för stunden kikade vi på då. Kring 10 dök barnhjärtläkaren upp och de började gemensamt kolla igenom hjärtat. De satt och pratade läkarspråk och vi fattade ingenting. Men de sa lite snabbt att "vi kan konstatera att det inte finns ett allvarligt hjärtfel på eran bebis". Puh.... Kände jag.

 

Anita (Freddes mamma) och min pappa följde med oss till Umeå. Vi var ju beredda på allt dåligt som skulle framkomma och vi känner att vi har haft svårt att ta in alltihopa, så de skulle följa med som ett stöd för oss (vilket dem var!). När barnhjärtläkaren och läkaren hade konsulterat ihop så fick vi alla höra vad de hade kommit fram till. De hade kommit fram till att luckan mellan förmakarna i hjärtat var lite större än normalt (det ska vara öppet där under fostertiden, som sedan slås igen förklarade hon), detta kan dock fixas "lätt" (sa barnhjärtläkaren), genom att man går in genom en ven, ett blodkärl (typ) och placerar ett "paraply" för hålet (där luckan egentligen ska slås igen. Detta blir inte ens en operation!

 

Det fanns även ett litet hål mellan kamrarna (det kan finnas fler, men små små små), som faktiskt kommer att kunna växa igen innan han är färdigbakad där inne. Hon förklarade att det är som ett slags nätverk, eller en hinna som ska byggas upp mellan kamrarna och detta pågår ju fortfarande hos lilleman? Hon förklarade att detta inte är ett hjärtfel som brukar finnas hos barn med downs syndrom, det brukar vara allvarligare hjärtfel hos sånna barn. Detta hjärtfel som lilleman har, är det vanligaste av de alla, även hos människor utan någon form av spalt.

 

Spec.mödraläkaren kunde också säga att lilleman har dubbelsidig LKG-spalt och det är vi ju inne på, det har vi redan "kommit över". Men hon kunde inte se några andra avvikelser (SKÖNT!), nackskinnet är normalt, hjärnan är normal, fötter, armar, ben, händer är normala och rätt vinklade. Hon förklarade ändå som så att de brukar rekommendera par som väntar barn med dubbelsidig LKG att göra fostervattensprov, vilket vi även gjorde för att få allting svart på vitt (provsvar kommer någon gång i början på nästa vecka). Hade lilleman bara haft enkelsidig brukar de inte rekommendera fostervattensprov. Denna läkaren trodde inte alls att lilleman kommer att ha någon form av kromosomavvikelse, och det hoppas vi också verkligen på. Jag känner mig i alla fall 10 kg lättare just nu.

 

Off topic! Fredde hann dra på sig magsjuka på sjukhuset också (han började spy när vi pratade med kuratorn) och har även spytt i natt. Så nu vill jag hålla mig borta från honom! :D