Jag vet inte vart jag ska börja.. Jag vet inte hur jag ska kunna beskriva den lycka jag känner just nu.

 

Vår läkare nere i Umeå ringde igår kring 16-tiden, efter en enorm väntan! Min mage har varit kaos, jag har knappt kunnat äta, jag har knappt kunnat sova, jag har knappt kunnat vara vaken, knappt orkat andats. Men nu. Fostervattenprovet visade inga konstigheter, och det visade även att det låg en lilleman med x- och y-kromosomer (köns).

 

Jag känner att jag äntligen kan leva igen. Efter två oerhört tuffa veckor. Men nu jäklar ska jag och lilleman växa och så ska han få komma ut när han är färdigbakad i juli! Kulan börjar då komma i alla fall :-)