I väntans tider
Nu är vi här igen, i väntans tider.
Mammas fina pojke 💗
Jag mår dåligt, jag är ledsen och undrar när vi ska få vara ifred. När ska vårat elände ta slut?
I torsdags vändes mitt liv upp och ned, igen. Vi hade tid med Aaron för uppföljning av förkylningsastman och även kolla fontanellen, som har vuxit ihop. Däremot växer ju A's huvud fortfarande.
Väl på plats är allt jag hör: "väldigt många avvikelser", "syndrom", "DNA-analys", "kromosomavvikelse", "kort hals", "avvikande huvud".
Läkaren säger alltså att de tror att Aaron har ett syndrom. Ett syndrom. Vad menar du tänkte jag. Jag har ju gjort ett fostervattensprov och det visade ju inte på någon avvikelse?! Inte har han något syndrom. "Ja men vi kanske måste göra en ny analys, ifrågasätta provet du gjort".
Vi blev tillfrågade om vi ville göra bort att lämna blod för proverna. Ja varför inte? Vi vill ju veta NU. Och idag var vi och gjorde skiktröntgen.
Jag vill inte leva på Google, försöka diagnostisera min egna son. Men det är så svårt att låta bli.
Jag vill inte leva i denna berg-och-dalbana nå mera 😩💔
Givetvis förändrar ingen diagnos min kärlek till min son. Det handlar inte om det. Vi vill bara veta. Men kan man någonsin få hundraprocentiga resultat och svar?
Angelica - Mamma till tvillingar
Hoppas att allt elände tar slut för er någon gång! Kram :)
Svar:
Emelie
Trackback