Lite för självkänslan
Jag tycker att jag är gode fantastisk egentligen... Jag har burit mitt barn i nio månader.. Sen tog jag i för kung och fosterland och födde fram honom..
Det jag vill ge mig själv extra cred för, är pumpningen. Jag som banne mig INTE skulle pumpa och ge min son bröstmjölk... Nej fy vilket jäkla jobb.
Nu sitter jag här, drygt tre månader senare, med den finaste skatten jag någonsin kunde tänka mig! Min lilla Aaron. Och vad är han uppvuxen på?! Jo MIN mjölk! Jag har pumpat ut VARENDA droppe bröstmjölk som han NÅGONSIN har druckit. JAG. MOI. ME.
Jag, som absolut inte skulle göra det, sitter här nu och vill vissa dagar sluta helt och hållet.. Medan jag vissa dagar aldrig kommer vilja sluta. Vad gör man då?! Tänk om någon kunde säga åt mig vad jag ska göra, eller hur jag ska göra.
Nu är jag nere och pumpar ynka FYRA gånger per dygn! Och ibland känner jag att nog fasen kan jag göra det här för Aaron... Samtidigt som någon liten en på axeln sitter och säger att det blir barn av de som får ersättning också.. Men ändå tar det emot så himla mycket?!
Maten räcker fortfarande till, trots att jag pumpar hälften av så många gånger som jag gjorde i början.. 🙏🏼
Trackback